mondaynight

Det har bara gått tre dagar i skolan och jag känner redan att något saknas.
Nämligen 7 underbara människor. Carro med sitt konstant glada humör,
Frida med sina otroligt torra skämt, Cissi med det godaste hjärtat i hela världen,
Mikaela med våra diskutioner,Linnea med sitt konstanta skratt,
och Anna och Jessica som jag inte ens kan sätta ord på hur bra dom är.
Det kan jag egentligen inte på dom andra heller men fan, A & J, helt stört vad jag saknar er.
Trots allt skit som har hänt dom senaste åren, så har vi ändå hållt ihop.
Frågan är om vi kommer göra det nu också.
Jag tvivlar starkt på det.

Idag satt jag i caféet med bl.a A och J, och kände att jag inte passade in riktigt.
Äh, jag vet inte, men dom pratade om deras roliga körlektion och vad hade jag att säga?
Skulle jag berätta om min tråkiga geografi lektion?
Jag borde kanske ha valt estet endå. Jag gjorde kanske fel val, och får stå för det
i tre år nu. Jag kunde väl inte varit helt värdelös på att sjunga om jag kom in på estet?
Någon slags potential borde jag väl ha haft iallafall?
Det är försent för att ändra sig nu men ändå,
jag kan inte undvika att tänka på hur roligt det hade varit att gå i den klassen.
Och att gå med mina bästa vänner.
Haha det är första gången jag gråter på flera månader nu,
men jag är så otroligt rädd nu. så jävla rädd för att bli ensam.