mondaynight

Jag kom precis att tänka på hur underbart skönt det är att vara självständig.
Att inte känna beroende av någon,att inte försöka få någon
slags bekräftelse av någon.
Jag är en självständig person, gillar inte att få hjälp,
vill klara allt på egen hand.
Vilket såklart inte funkar,man behöver ta hjälp från andra ibland.
Men helst gör jag saker på egen hand.

Och det är en grym känsla, känna sig oberonde av omvärlden.
För övrigt är jag jätte glad. Jag har inget att vara ledsen över dirket.
Visst, allt är ju inte perfekt, men när är det de?
Man får vara nöjd med det man har, och det är jag verkligen.
Jag anser mig själv vara lyckligt lottad, trots att jaghar skilda föräldrar,
sjukdom,prestations ångest och lite småttoch gott. Men vad gör det egentligen?
Det gäller att gilla läget.

 btw, Ska jag färga ljust igen?