mondaynight

Förut så kom mamma hem och gav mig typ den dåligaste nyheten på
flera år. Hon sa att min låtsas morfar hade gått bort.
Jag förstår fan inte, han mådde jätte bra. Han och mormor var liksom
med i innabandy skit och massa såna saker!
Han var en sån jävla bra människa. Han var alltid så snäll och glad.
Helvete!
Han har ju varit med mig i hela mitt liv! Jag älskar ju den människan!
Och hur blir det för mormor nu? Dom har ju varit gifta i hur många år
som helst. Jag klarar verkligen inte av när såna jag älskar är ledsna..
och nu mår hela min familj skit, inklusive mig då. Det är hemskt och
det är fan inte rättvist! Visst,han var gammal, men han hade fleeera år
kvar! Ena stunden mådde han jätte bra, sen helt plötslig var han död.

Jag kan bara inte föstå att han är borta.
Han har varit min morfar, inte min äckliga biologiska morfar.
Han betyder inte ett smack för mig, men det gör Ragne.
Det var ju samma jävla sak med min låtsas farfar. Det var han som var
min riktiga farfar, det var han som hade varit med i min uppväxt.
Så var det han som dog, inte min biologiska. Så borde det inte varit.

Usch jag kan bara inte sluta gråta. Han betydde så galet mycket för mig.
Varför ska livet vara så här?

Ordet död borde inte få finnas.