mondaynight

Jag precis att tänka på hur olik jag är min pappa. Vi är verkligen natt och
dag. Han visar knappt några känslor. Jag har aldrig sett honom riktigt
riktigt glad eller arg. Han har inte skällt ut mig, han har knappt kramat mig.

Jag är rena motsatsen. Jag är en enda stor känsla ju. Jag har inga problem
med att visa hur jag känner, och jag kan inte hindra det. Är jag glad, så
skuttar jag, och allmänt skiner. Är jag arg brinner det i mina ögon.
Och jag har skällt ut pappa massa gånger, utan respons förstås. Det är
konstigt hur olika man kan vara.

Om ungefär en timme ska jag åka till Joakim där vi ska äta nyårsmiddag
med hans familj och några gäster, precis som förra året. Det blir nog
trevligt. Fast jag behöver vila lite, febern hälsar på igen. Så ja..
god natt <3