Hopplöst
Jag måste medge att allt känns rätt hopplöst nu.
Jag började gråta i slutet på EEG:n, för att allt känns så jävla
hopplöst. Läkaren blev jätte orolig för hon trodde att jag
grät för något hon hade sagt, vilket inte var läget.
Jag grät för att jag tvivlar på att jag någonsin kommer bli
kvitt med epilepsin. Jag grät för att jag har feber nästan
varje dag. Jag grät för att jag är så jävla trött på det!
Ett till nedslag så vet jag inte vad jag tar mig till.
När ska livet bli på min sida?
Jag började gråta i slutet på EEG:n, för att allt känns så jävla
hopplöst. Läkaren blev jätte orolig för hon trodde att jag
grät för något hon hade sagt, vilket inte var läget.
Jag grät för att jag tvivlar på att jag någonsin kommer bli
kvitt med epilepsin. Jag grät för att jag har feber nästan
varje dag. Jag grät för att jag är så jävla trött på det!
Ett till nedslag så vet jag inte vad jag tar mig till.
När ska livet bli på min sida?
Kommentarer
Postat av: agnes
det ordnar sig ska du se =) om inte annat kan du vara med i det där tv-programmet hopplösa fall där massa läkare löser omöjliga fall =)
Trackback
