mondaynight

Jag har börjat fundera på om jag hindrar mig själv att känna vissa
känslor för andra personer. Något inom mig som säger att det är dåligt
och lurar mig helt enkelt. Enligt Freud så har jag väl ett överdrivet starkt
överjag kanske? Om man går efter Freuds teorier vill säga.
Mitt överjag kanske har rätt. Det kanske är bäst så här, fast vad vet
man utan att ha försökt? Eller så känner jag helt enkelt ingenting
för människan i fråga, utan känner mer att jag borde göra det.
Sånt är lite klurigt.
Jag är ju faktiskt nöjd över hur läget är nu. Det finns ingenting jag
skulle vilja ändra. Eller jo, men man kan inte få allt, så varför sträva
efter det? Det skulle ju bara vara girigt, eller något sånt. Ehe e.
Jag vet inte ens själv vad jag snackar om här. Inte en blekaste.

Jag skyller det på att jag somnade två i natt. Jag hoppas verkligen att
jag slipper ligga där i evigheter i natt igen, det känns verkligen som att
man slösar tid! Så håll tummarna för det people.

Såååå imorgon är det dags för konditionstest på idrotten. Det blir
intressant att se hur dålig den är. Eller bara deprimerande, we will see!

Wellwell, nu ska jag fixa för morgondagen etc. Ciao!