mondaynight

Som ni vet så finns det ett antal olika sexuella läggningar, och jag
tänkte skriva lite om transsexuella. Som ni nog vet så är det folk som
anser att den har fötts med fel kön, i fel kropp.
Jag kan inte förstå hur det kan kännas, men jag tror på att det finns
folk som faktiskt känner så, att det är äkta och inget man bara fått
för sig. Folk som känt under hela sin uppväxt att något är fel, men
inte kan sätta fingret på det. Blir man lättad eller förstörd när man
kommit på vad problemet är? Det kanske beror på hur pass öppen
man är för sånt, kanske beror på umgänget. Jag vet inte.

Jag vet inte om jag ska tycka synd om "dem", eller vara glad för deras
skull. Jag antar att man inte ska tycka något av det. Det är ju
fortfarande samma person, bara att den inte har samma kön längre.

Anledningen varför jag tog upp detta är för att jag har en vän som
nu kommit ut som transsexuell. Hon, eller han rättare sagt, kom på
i sommras hur det var. Han kallar sig Benjamin och är jämngammal
med mig. Det är svårt att få in i skallen att min kompis numera är en
kille. En kille som både blir förbannad och sårad om man skulle kalla
honom för tjej. En kompis som tidigare kallade sig lesbisk.
Tyvärr umgås vi inte längre, men vi var bra vänner ett tag,
så jag har ingen aning om hur han känner. Detta fick jag reda på
genom hans blogg. Gud vad ovant det är att säga han! Jisses.

Han hade länkat till en artikel om en kille som blivit tjej. En 12 årig
kille. Jag vet inte om jag tycker att det är okej. Jag anser att man
är för ung för att kunna göra ett så stort beslut som könsoperation.
Alldeles för ung. Jag länkar den här, om ni skulle få lust att läsa den.

http://www.aftonbladet.se/wendela/article5817394.ab

Jag är glad över att jag inte behöver trampas med såna tankar,
att jag aldrig varit osäker över min läggning.