mondaynight

Idag ringde Johanna och berättade att allt var bra med henne, och
jääklar vad lättad jag blev! Jag var nära att börja gråta då jag hörde
hennes röst. Tack och loooov att hon inte ligger döende av malaria.

På fredag är med meningen att jag ska till skolsköterskan igen och
prata om stressen, men jag vet ärligt inte vad jag ska säga.
Jag har inte gjort övningarna som hon gett mig, allt är precis som
vanligt. Jag har dock inte hyperventilerat på ett tag. Men annars
mår jag precis som vanligt... så ja. Jag funderar på att ställa in vårat
möte i vart fall.

Aja,dags för italienska. Någon ska fixa mvg imorgon nämligen!