mondaynight

Igår tog Frida med mig på bio, Hachiko : A dogs Story.
Jag var väl lite skeptisk i början, eftersom förra hundfilmen
vi såg sög big time. Men ack så fel jag hade!

Den var så otroligt fin, och sorglig. Jag har aldrig gråtit
så mycket till en film på bio. Och jag och Frida var inte
ensamma om att ha spillt en tår eller två.

Det handla vart fall om en hund, som en man hittade
på stationen, en jättesöt Akita. Hunden fick bo hos hans familj,
och dom blev världens bundisar. Hunden följde sin husse
fram- och från jobbet varje dag, satt och väntade utanför
tågstationen. Men sedan dog hussen och ja... då sattes
tårkanalerna igång. SE DEN!