mondaynight

Nu har jag joggat med Hans. Han är rätt bra när han inte är dum i huvudet,
vilket han oftast är. Jag trodde seriöst att jag skulle dö dom sista 200metrarna.
Men jag klarade det i alla fall, *klapp på axeln*. Plugget har det inte blivit så
mycket av, så jag får panikplugga imorgon istället. PUSSPUSS

Denna veckan ska jag vara stenhård med vad jag stoppar i munnen.
Inget onyttigt, bara äckliga, nyttiga saker. Och träna. Nu jäävlar säger
jag bara. Jag ska vara så otroligt snygg på fredag så ni anar inte.
CIAO.

I'm feeling kind of blue

Idag hade jag ett möte med skolsköterskan igen. Måste säga att jag
tycker väldigt mycket om henne. Hon är väldigt förstående.

Jag berättade lite om hur jag hade känt mig i veckan etc. och hon
tyckte att det lät som att jag närmade mig en depression. Min stress
och ångest har då resulterat i det. Vilket kanske inte är så kul!
Men jag är inte deprimerad än, tack och lov. Så jag kan göra något
åt det, eller fortsätta som vanligt och blir deprimerad.

Som vanligt fick jag uppgifter, och denna gången ska jag göra
dom! Jag MÅSTE bli av med detta, annars vet jag inte vad som
kommer hända med mig. Jag är lite rädd faktiskt.
Men det löser sig.

Inom tre månader ska jag på en specialbehandling för min konstanta
nästäppa. Det är visst någon modern grej som har med strålningar att
göra. Så chansen att jag blir slipper denna konstanta nästäppa är stor!
Det är helt otroligt! Tänk att få slippa ha feber jämt och ja.. helt köret.
Det hade öppnats en hel ny värld för mig! Jag tror verkligen att detta
kommer funka, och jag håller verkligen tummarna för det!

Det hade ju varit för bra för att vara sant.

Jag har kommit på vad jag kanske vill jobba med!
Helst vill jag vara djurpolis, men eftersom det inte finns några såna
i Sverige (tvivlar på att dom finns i England heller), så blir det ju
lite svårt. Men så kollade jag omkring på internet, och hittade
djursjuksköterska. Det hade väl inte varit alltför dumt?
Så kan jag förbjupa mig i rehabilitering. Då slipper jag vara
med och operera (är lite känslig för sånt). Så som en sjuksköterska
fast för djur. Det hade väl passat mig?

Det känns bra att ha ett litet mål nu, eftersom jag inte haft en
aning om vad jag vill arbeta med innan. Så nu ska jag kolla vad
för poäng man måste ha för att komma in på en sån utbildning.
Iii


Update: 19.48 i intagningspoäng. Hejdå den drömmen.

Idag har jag, mer eller mindre frivilligt, en hemmakväll.
Jag hatar det. Jag blir så otroligt otålig, för det känns som att jag
inte tar vara på tiden. Att jag spenderar en lördagkväll hemma.
Ensam. Fast det är skönt, det är det verkligen. Plus faktumet
att jag mår dåligt, som vanligt...

Igår då jag pratade med skolsköterskan, berätta hon en potential
anledning till varför jag pressar mig själv.
I skolan ligger jag rätt bra till, och har alltid gjort. Jag har inget
ämne som jag är jättedålig i, eller något som jag är jättebra i.

Hade jag varit jätteduktig på hmm... att sy, och varit dålig på
matte, så hade det varit enklare för mig att veta lite mer vad
jag vill. I det fallet kanske jag skulle vilja bli designer då.
Men eftersom jag ligger på medel på alla, vet jag inte
åt vilket håll jag ska gå . Egentligen så har jag ju alla dörrar öppna,
vilket i sin tur kan orsaka en viss beslutsångest. En omedveten
beslutsångest. Det finns inget jag vill lägga extra kraft på, utan
jag ska lägga extra kraft på ALLT, vilket man inte klarar. Det finns
så klart undantag, men dom flesta klarar inte av det.
Jag är bara mänsklig, jag kan inte vara bäst i allt.

Men det hade varit kul att vara bäst i något i alla fall.

Jag läser ju Hälsopedagogik som individuellt val, och den kursen har

Igår kände jag mig nästan frisk. Idag kan jag knappt prata, och febern känns
värre än vad den brukar. Himla party det där! Jag lovar att det var någon av
barnen igår som smittade mig. Men jag SKA träna idag, jag är så otroligt
sugen så det finns inte. Body balace for the win. Det är nog inte så smart
att bli anfådd, så nöjer mig med det. Jag kommer ha sååån otrolig
träningsvärk i övermorgon va. Jag har inte tränat på jag vet inte hur
länge, plus att det passet faktiskt är jobbigt.

Nu har jag suttit med hälsopedagogiken en stund, och det går faktiskt
rätt bra känner jag. Men jag vet inte vad hon är ute efter dock, så jag
kör mitt eget race här, så får vi hålla tummarna på att hon gillar det!

Jag måste börja med religionen idag också... Jag gillar inte inlämningar.
Jag har inte den självdisciplinen som krävs. Men det är väl bra träning
antar jag. Såååå, nu blir det plugg. Puss

Jag suger. Japp, det är sant.

Åhh vad jag hatar att ha guldfiskminne! Idag skulle jag gått till apoteket
och hämtat ut nya mediciner och ringt massören jag ska till imorgon för
att avboka (jag är sjuk ju). Men jag har inte gjort något av dom.

Jag var nog en guldfisk i mitt förra liv.

Om några timmar kommer en del av släkten och firar mig. Vi är inte
så många i min lilla släkt, många har försvunnit på senaste, men det
är mysigt ändå. Plus att antalet snart kommer öka då jag blir faster.
Det blir kul med en liten bebis, fast roligast är dom ju när dom är
omkring fyra. Dom har så soliga saker för sig då.

Imorgon börjar skolan igen... jag vill inte. Min stress har minskat
något otroligt nu under lovet, men jag vet att den kommer tillbaka
då skolan börjar igen. Och det vill jag inte. Jag mår mycket bätter nu
liksom, blir inte irriterad lika lätt m.m. Jag har knappt bråkat med
Johanna på hela lovet, vilket är en stor skillnad då det var skola,
då bråkade vi varje dag. Livet är bra mycket roligare när man inte
har världens sämsta temperament kan jag säga er!

Gårdagens "outfit" . Jag ser lite rund om kanten ut men ja.
Jag suger på att ta kort i spegeln, blir jämt sämst </3 .
Ajaaaaaaaaaaa. Ska väl laga mat nu. Ciao

Jag precis att tänka på hur olik jag är min pappa. Vi är verkligen natt och
dag. Han visar knappt några känslor. Jag har aldrig sett honom riktigt
riktigt glad eller arg. Han har inte skällt ut mig, han har knappt kramat mig.

Jag är rena motsatsen. Jag är en enda stor känsla ju. Jag har inga problem
med att visa hur jag känner, och jag kan inte hindra det. Är jag glad, så
skuttar jag, och allmänt skiner. Är jag arg brinner det i mina ögon.
Och jag har skällt ut pappa massa gånger, utan respons förstås. Det är
konstigt hur olika man kan vara.

Om ungefär en timme ska jag åka till Joakim där vi ska äta nyårsmiddag
med hans familj och några gäster, precis som förra året. Det blir nog
trevligt. Fast jag behöver vila lite, febern hälsar på igen. Så ja..
god natt <3

Förmodligen framstår jag lite bitter nu, med tanke på allt tjat
om stress etc, men det är jag inte. Egentligen är jag rätt glad,
jag får bara sting av deppiga saker som jag måste skriva av mig.
Men annars är jag nöjd med tillvaron. Den är bra.

På flyget från Spanien :* Jag tog massa fula bilder, så såg en tant
mig och började gapskratta åt mig :( haha

Idag började inte bra. Kom och tänka på spanskan och kände mig allmänt
korkad. Ja ja, jag borde inte vara onöjd för ett vg blablabla. Men nu är
jag det, varken ni vill eller inte. Jag kom till skolan, började gråta på engelska
lektionen, stressen tar kol på mig. Jag kan nästan bara andas ytligt nu,
jag får liksom inte ner luften i magen.
Då skickade jag ett sms till mamma och sa att jag inte kunde andas riktigt,
så hon svarade att jag skulle gå till skolsköterskan direkt.
Och det gjorde jag. Dumt av mig att inte ha gått dit förut!

Vi satt och pratade i en timme om mina problem, anledningarna, och vad
jag kan göra åt saken. Hon gav mig några uppgifter som jag ska göra under
lovet nu. Det första jag ska försöka ändra på att tankarna, sedan kommer
allting automatiskt, ungefär. Så fick jag ett häfte om sömnhjälp.

Jag gillade skolsköterskan. Hon var jätte trevlig och förstående.
Hon var väldigt noga med att inte pressa mig, vilket känns väldigt skönt.
Vi bokade ett möte direkt efter lovet, se hur det har gått och lite sånt.

Jag hoppas verkligen att detta hjälper. Det måste det göra.

Idag kommer äga sönder. Ohyes. Jag är pepp och lite nervös.
Jag vet inte riktigt varför, men det ska visst vara bra att vara lite
nervös. Man presterar bättre då.

På senaste har jag fått uppenbarelser jätte ofta. Förstått lite
mer om hur jag fungerar, och varför. Det är faktiskt riktigt kul
när man kommer på fler och fler saker. Och det kan jag nog
tacka psykologin och hälsopedagogiken för. Riktigt bra kurser.
Man börjar förstå sig på sig själv, vilket jag verkligen inte har
gjort förut. Man får nog aldrig reda på allt om sig själv. Men
det är skönt att ha ett hum i alla fall.

Jag fick åter igen en remiss häromdagen till öron-näsa - och
halsmottagningen. Nu har jag ju redan varit där två gånger
och dom har sagt att dom inte kan göra något mer.
Jag skrynklade ihop brevet och börja storgråta ännu en gång.

Detta tar på psyket kan jag säga er. Men tur att jag är en
stark människa. Inte muskelmässigt då, där är jag klen som en
tändsticka. Men jag kan ta mycket skit, utan att låta det
tynga ner mig. Fast nu börjar det bli för mycket.. bägaren är
på väg att rinna över.

Men det ska nog ordna sig det här.

Nu börjar allt det här igen, jag vaknar några timmar innan alla andra och får sitta
och vänta på att någon god själ ska vakna till. Det hade varit lätt om jag hade sims
hos mamma, men nu har jag ju inte det.

På det senaste har jag känt ett behov av förändring. Någonting måste ändras i mitt liv,
vad vet jag inte. Det känns som att dagarna bara går, jag träffar samma folk, gör samma
saker, varje dag är den andra lik. Vad får jag ut av livet på det här viset?
Visst gillar jag mitt liv, det gör jag verkligen, men något känns fel i alla fall, och jag vet
inte vad jag ska göra åt saken. Det kan inte fortsätta så här! Det får inte göra det.

Ny dag, nya möjligheter. Puss

Ett av mina nyårslöften var att jag inte skulle äta godis på vardagar, och än så
länge har jag skött mig exemplariskt. Men nu jag är så otroligt sugen!
Men jag måste klara mitt nyårslöfte... have toooo. Men det kommer inte bli lätt.
Grejen är att jag är hungrig och trött, och det slutar alltid i godissug (iallafall för mig).
Om jag tar en frukt eller nåt borde det kanske lindras lite.. värt ett försök!

Puss.